Syntolkat

Dokumentär

Kortfilm

Drama

Föreläsningar

Vetenskap & teknik

Poddar

Svenskt teckenspråk

Hej Sverige

Reseprogram

Språk

Gen Z

Finska

Jiddisch

Meänkieli

Romani

Samiska

"Innan jag visste att jag hade dyslexi var det jättesvårt att läsa. Jag undrade ju varför." Devika hade dåligt självförtroende innan hon fick sin diagnos. Nu har hon slutat jämföra sig med sina klasskompisar och hennes självförtroende är bättre. Devika har accepterat sina läs-och skrivsvårigheter, så pass mycket att hon till och med har börjat skriva på en bok. Hennes råd till andra dyslektiker är att kämpa och aldrig ge upp.

Åsså har jag dyslexi

Att knappt kunna läsa och skriva när alla andra i klassen verkar klara det galant är tungt. Funderingar som "Är jag dum?" och "Vad är det för fel på mig?" tar hårt på självkänslan. Vi träffar åtta barn som alla har dyslexi. De berättar hur de kände innan de visste att det fanns något som hette dyslexi och om tiden efter att de fick diagnosen. Vi får också höra vilka de strategier de har för att tackla svårigheterna. Många av dem har utvecklat helt andra styrkor på grund av sin dyslexi.

"Först trodde jag att dyslexi var en jättefarlig sjukdom." Hanna hade ingen aning om att det fanns något som hette dyslexi. Hon trodde bara att hon var dum i huvudet för att hon hade svårt att hänga med i skolan. Hennes föräldrar trodde att hon hade fel på ögonen och tog henne till optikern. Men det var inget fel på Hannas syn. Hanna berättar om lättnaden hon kände när hon förstod att hon varken led av en dödlig sjukdom eller var dum i huvudet.

Tro inte att du är dum!

Att ha dyslexi är inget att skämmas över - det är bara att berätta att man har det. Adam drömmer om att bli filmregissör och han älskar att göra film. När vi träffar honom är han mitt uppe i att göra sin 78:e film. Det kan vara bra för dyslektikers självkänsla att brinna för något utanför skolarbetet

Skäms inte!

"Jag vill hjälpa andra att förstå vad dyslexi är, därför ville jag vara med i det här programmet." Björn och hans bästa kompis Gustaf går i samma klass. De har båda dyslexi och tycker det är skönt att ha varandra så att någon förstår en när det känns svårt i skolan.

Vi hjälper varandra

Innan Malin och hennes familj visste om att hon har dyslexi bråkade de ganska mycket. Mamma var ofta arg på Malin för att hon inte orkade göra sina läxor. När de fick veta att Malin har dyslexi förstod de att det var därför hon hade så svårt med skolarbetet. Malin har ännu inte berättat för någon av sina kompisar att hon har dyslexi. Men nu har hon bestämt sig för att berätta för sina fotbollskompisar om sin diagnos. Tillsammans med dem känner hon sig trygg.

Våga berätta!

"När jag ser på en text tänker jag: Oj vad mycket!" Emilia vet ännu inte om hon har dyslexi eller ej. Hennes fyra äldre syskon har fått diagnosen och nu ska även Emilia utredas. Vi får följa med och se hur en utredning hos logopeden går till. I väntan på resultatet får vi möta Emilias äldre syskon, som ger henne tips och råd om hur hon ska hantera sin dyslexi, om hon nu har det.

Att få en diagnos

Ge aldrig upp!

Vi träffar Stephani som ganska nyligen har berättar för sina klasskamrater att hon har dyslexi. Så nu vet de varför deras lärare skriver ner glosorna åt henne. Vi får vara med när Stephani har prov i historia, där hon får hjälp att skriva ner sina svar. Och så får vi se några metoder som Stephani och hennes mamma har utvecklat för att underlätta inlärningen.

Du har rätt att få hjälp!

"Jag låg efter i alla ämnen och kände att skolan bara var tråkig." Ludvig är inte ensam i klassen om att ha en diagnos - han har ju Gustav och Axel. De tre kallar sig för Diagnosligan och hänger alltid ihop. De förstår varandra och vet hur jobbigt det är när taskiga vikarier inte förstår vad det innebär att ha dyslexi.

Åsså har jag dyslexi

Ge aldrig upp!

Om programmet

Pedagogiskt syfte

Åsså har jag dyslexi

Ge aldrig upp!

Om programmet

Pedagogiskt material

Pedagogiskt syfte