Yrkesprogrammen på gymnasiet dras med få sökande och på många håll i landet har industrin svårt att locka till sig utbildad arbetskraft. Då ökar pressen på studie- och yrkesvägledarna att styra unga dit där de anses behövas. Men studie- och yrkesvägledarna menar att det inte är deras uppdrag. Hur väger man mellan individens drömmar och samhällets behov?
