Idén om lärstilar slog igenom i Sverige i slutet av 1990-talet. Enligt lärstilsteorin kan elever delas in i olika kategorier efter det sätt som de bäst lär sig på. En visuell elev lär sig bäst genom att se och läsa, medan en auditiv elev lär sig bäst genom att lyssna. Idag är idén om lärstilar utskälld och på skolor där man tidigare skyltat med lärstilspedagogik har spåren sopats bort. Hur går det till när en pedagogisk idé på kort tid får stort genomslag i skolan för att efter några år vara nästintill bortglömd?
