Mellan då och sen - att vara barn och asylsökande

Ingenmansland är ordet som Boris Pendic använder för att försöka beskriva känslan han som barn upplevde när han väntade på besked om han skulle få stanna i Sverige. "Livet i ingenmansland kan jag beskriva med två ord: hjälplöshet och ansvar, " säger han. Gunel Sharifovas och hennes familj har bott i Sverige i fyra år. Enligt Migrationsverket har familjen inte tillräckliga skäl för att få stanna. Morgonen när familjen skulle utvisas hittade Gunel inte sina föräldrar - de hade gått under jorden. Hon träffade dem inte igen förrän två år senare när hennes mamma mådde så psykiskt dåligt att hon anmälde sig till Migrationsverket. De utvisade familjen till Uzbekistan men Uzbekistan ville inte ta emot dem. Efter tre dygn skickades familjen tillbaka till Sverige. Barnläkaren och forskaren Henry Asher har deltagit i en studie om asylsökande barns hälsa och välbefinnande. Hans forskning visar bland annat att föräldrarnas välmående är det viktigaste för barnen, och att traumatiska upplevelser i hemlandet främst påverkar barn under de första åren efter flykten.

Ämnesord:

Asylsökande, Barn, Barnpsykologi, Flyktingfrågor, Flyktingpolitik, Psykologi, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi